lördag 3 december 2016

Fårbacken i Manduzana sock DK

 Amanda frågade mig om jag ville testa hennes nya garn eftersom hon inte riktigt hann det själv och naturligtvis ville jag det.
Garnet heter Manduzana Sock DK (det finns några härvor kvar i webbshoppen) och det är ett riktigt tjock och stunsigt sockgarn i superwash merino och nylon. Jag valde att sticka upp ett par av mitt eget mönster Fårbacken (mönstret finns att köpa här på ravelry) och garnet och mönstret gifter sig perfekt. Jag är alltid på jakt efter fina tjockare sockgarner och här har jag hittat en ny favorit och extra roligt att det passar så bra till mitt mönster eftersom jag är väldigt besviken på nässel-sockgarnet som jag stickade upp det mönstret i. (Det noppar enormt efter tvätt och håller inte för slitage alls.)

Jag hade en röd härva i färgen 'Venetian red' och en grå härva i färgen 'Mist' och det räcker till två par sockor i storlek 38 om man vänder på färgerna. (Ett utmärkt julklappstips om jag får säga det själv!)

Jag har stickat med storlek 3 mm på stickorna eftersom jag stickar löst och det blev en väldigt vacker yta i flerfägsstickningen men jag skulle kunna tänka mig att garnet passar jättebra till alla typer av barnplagg  på 4 mm stickor. Det ska bli spännande att se vad alla kommer att sticka med det här finfina garnet.

Viktigt att skriva i sammanhanget är att även om Amanda är en nära vän så skulle jag aldrig hylla hennes garner om jag inte tyckte att de var bra och ni kan alltid lita på att åsikterna jag har om mönster och garner i bloggen alltid är rakt igenom mina egna. Sen tycker jag alltid att det är extra kul att kunna lyfta fram duktiga svenska indiefärgare som sliter på för att vi som stickar ska få njuta av riktiga kvalitetsgarner. 



fredag 2 december 2016

Havregrynströjan

 Mönster; Jag är så himla nöjd med min lila Brick som jag stickade tidigare i år att jag bestämde mig för att sticka en till. Min lila är ju en liten kort sak som är kortare fram än bak och med en rundad nerkant, den här gången ville jag ha en länge, något slappare vanlig tröja liksom.
Det jag verkligen gillar med det här mönstret är att halsringningen sitter så bra och den har så fin rundad form. Det är också jättefint med en sån här uppifrån och ner raglan där raglanökningarna ligger högre upp mot axeln. Men se upp så att inte ärmarna blir för vida, det gäller att prova sig fram så att man vet när man ska sluta öka för ärmarna.
Jag ville att min tröja skulle ha en slapp lite mer a-linjeaktig form så jag har inte gjort några minskningar under bysten utan bara ökat väldigt långsamt med långt mellanrum för en försiktigt utställd tröja. För att kompensera min stora byst har jag lagt in ett par förkortade varv över framstycket så att den inte blir kortare fram när jag har den på mig.

Garn; Det allra roligaste med en här tröjan är nästan garnet och framför allt färgen, en så in i bomben otippad färg för mig. Jag hade planerat för den här tröjan hela hösten och tänkte den i ett alldeles speciellt mustigt orangerött Magasin duett-garn, när jag hipp som happ hamnade på Syfestivalen i Stockholm tänkte jag att jag skulle handla garnerna på plats.
Döm om min förvåning när mina ögon bara drogs till alla underbara neutrala färger i Petras monter.
Det slutade med att jag kom hem med 5 nystan Supersoft i färgen Almond och 6 nystan Donegal Tweed i färgen Benvit. Det går nämligen åt mer av tweeden när man stickar med en tråd av var. En bit in i projektet fick jag kalla fötter och köpte ett nystan till av tweeden men det behövdes inte till slut. De båda garnerna blir tillsammans helt magiska tycker jag och tröjan fick den där diffusa, vackra och finstämda havregrynsfärgen. Jag är så glad och nöjd över att jag vågade tänka utanför mina vanliga färger.
En sak man ska tänka på när man stickar med Supersoft och Donegal tweed är att plagget krymper rätt rejält på längden, jag stickade min tröja ca 4 cm längre än vad jag ville ha den men jag hade kunnat sticka ett par cm till.

Stickor; Alla resårer med 3,5 mm och själva tröjan med 4 mm. Det blir faktiskt ganska glest före tvätt för mig men efter tvätt blir ytan perfekt.








fredag 11 november 2016

Good Vibes

 Mönster; Good Vibes (ravelrylänk) av Nadia Crétin-Léchenne. Äntligen fastnade den här sjalen på bild, den har varit klar i en halv evighet men den var mystiskt svårfotad. Däremot är den inte det minsta svår att ha på sig utan ett enda stort härligt moln av fluff, bäst att säga det på en gång liksom.
Jag blev kär i det här mönstret vid första ögonkastet, den perfekta kombinationen av vacker färgkombination, stor sjal och repeterande spetsmönster.
Sjalen har en lite lätt asymmetrisk halvmåneform med brett vingspann och den ligger väldigt bra runt axlarna om det är en sådan sjal man är ute efter. Jag virar ju oftast mina sjalar många varv runt halsen och det funkar väldigt bra det med.
Jag tycker att det är jättekul att sticka såna här sjalar som formas med förkortade varv (tror det har med vändningarna att göra) och det gick verkligen snabbt att sticka den trots att det är en rejäl sjal.
Om jag ska komma med ett råd som underlättar stickningen enormt är det att markera ut varje enskild rapport av påfågelsmönstret, på så vis behöver man aldrig tveka över var man är i mönstret och man behöver inte räkna från början av varvet hela tiden.

Garn; Jag tyckte att originalet var så himla fint så jag ville sticka en näst intill identisk sjal och turligt nog hade jag perfekt garn i mitt garnskåp. Det gula, som kanske har den mest perfekta grön/guld/gula färgen någonsin är Araucana BotanyLace. Alltså detta garn är så jäkla magiskt och perfekt till rätstickning! Det blir tydliga definierade maskor även med lite lösare stickfasthet och tyget som stickas får en underbart lite tungt fall. Den här härvan har legat som en skatt i mitt garnskåp i många år och väntat på det perfekta projektet och alldeles tydligt var det den här sjalen. Lite mindre än en härva gick åt.
Det grå är om möjligt ännu mer magiskt, jag visste att jag ville ha något lite fluffigare till spetsmönstret för att det skulle kontrastera bra till den stunsiga Botany lacen och jag hade en liten ljuvlig handspunnen härva angora/gotland som jag fått i present av Karin. Jag började med den härvan som är rockspunnen av ett proffs och fick sen skarva i med egen sländspunnen angora/gotland men det gör inte så mycket att spetsen blir lite grövre i utkanten av sjalen.
Jag tycker att den här kombinationen av ett slätt studsigt garn och ett hårig fluffigt blev väldigt bra, det enda lilla minuset är ju att allt angoragarn fäller hår i början. Jag får väl låssas att jag gosat med en angorakanin helt enkelt.

Stickor; 3,5 mm ljuvlig olivträsticka från Addi.






söndag 30 oktober 2016

Violkoftan

 Mönster; Jag skulle vilja säga att jag började på den här koftan någon gång tidigt i våras. Tanken var att min mamma och jag skulle KAL:a en helt omöjlig Drops-kofta men det var som sagt omöjligt och förmodligen sista gången jag försökte mig på ett Drops-mönster någonsin. Dels av ideologiska skäl men också av det rent löjliga i att ändå behöva tänka ut allting själv.
Men pga min jobbiga stickfasthet vägrade jag repa upp resåren som jag stickat på 2,5:or, dessutom hade jag påbörjat ett projekt sen tidigare i det här fantastiska garnet och repat så jag kände att det kanske inte orkade med en upprepning till. Därför hittade jag på en kofta själv med resåren som utgångspunkt.

Koftan är en lagom nätt klänningskofta med insvängd midja, mönsterpaneler på framstyckena och handledslång ärm. Jag har stickat nerifrån och upp, först i ett stycke sen har jag delat av för bak och framstycken när jag kom till ärmhålen. Ärmarna stickade jag från ärmhålen och ner och jag formade ärmkullen med förkortade varv. Jag gillar verkligen den här typen av ärm, den sitter bra och ger ett mer skräddat intryck utan att den behöver sys i.
Spetspanelerna improviserade jag med rader av hålmönster och en centrerad enkel fläta i mitten.

Den här gången valde jag att sticka knäppkanterna samtidigt som resten av koftan, de har en rundad snygg kant som är som ett mellanting mellan dubbelstickning och i-cord, väldigt snyggt och prydligt. Knapparna är ljuvliga vintageknappar från Lisas samlingar.

Garn; Big Boy från Easyknits i färgen Zelda. Garnet går att köpa på 150g härvor med 500 m i varje härva och till mig gick det åt ca 2,5 härvor. Det här garnet är helt fantastiskt! Det innehåller 70% Exmoor Blueface, 20% Alpacka och 10% nylon, det gör att det både blir blankt och slitstarkt men också att det får en liten luddig aura. Jag som inte är känslig alls tycker att det här är ett supermjukt garn som går utmärkt att ha direkt mot huden men det finns ändå en tydlig ullkänsla som jag gillar och det värmer alldeles lagom fast det är en tunn kofta.

Stickor; Alla resårer stickade jag med 2,5:or och resten av koftan på 3,25 mm.





lördag 15 oktober 2016

Handspunna fingervantar

 Det är alltid roligt att sticka saker till Per, han fryser ofta och använder allt jag gör till honom och gärna flera plagg samtidigt.(Det var förövrigt riktigt roligt att se folks blickar när vi var på minisemester i Stockholm tidigare i veckan. Vi var verkligen de enda människorna vi såg som var klädda i stickat och folk vände sig på riktigt om för att ta sig en till titt på oss. Helknäppt.)
Jag har sen tidigare stickat två par fingervantar till honom men de är sen länge utslitna så det var dags att han skulle få ett par nya.

Mönster; Inget mönster alls, jag har improviserat, provat många gånger och anpassat vantarna helt efter hans händer. Jag inser att jag kanske har en sjukdom men jag älskar att sticka fingervantar för det är så roligt att sticka fingrar! Älskar det där pillet. Om du aldrig stickat några fingervantar så rekommenderar jag alla att prova, det är grymt tillfredsställande att ha på sig fingervantar som verkligen passar. Det finns massor med fina och bra mönster på Ravelry.

Garn; Det här är lite pinsamt men jag har glömt bort vilka fibrer det är i det här garnet men jag har spunnit det själv och fibrerna med de fantastiska höstfärgerna kommer från manduzana.se. Det är lite rustikare mer hållbara fibrer med glans men ändå tillräckligt mjuka för att passa till vantar. Det är så roligt att sticka i mitt egna handspunna och vantar är ett perfekt litet projekt eftersom allt som oftast har jag bara köpt 100 g fibrer.

Stickor; 3 mm strumpstickor, det är en bra idé att ha två uppsättningar strumpstickor när man stickar fingervantar för då slipper man ha maskor på trådar eller maskhållare och stickningen flyter på bättre.
 


fredag 14 oktober 2016

Min röda mössa

 Alla behöver en röd mössa, det är sen gammalt. Jag har en tjock röd basker som jag fått av Lisa (tack så mycket!) men ingen tunn så därför stickade jag mig en för några veckor sen.
Jag har kommit fram till att jag är ytterst kinkig när det kommer till mössor, jag tycker nästan inte att jag passar i någon och hittar jag en bra modell kör jag bara på den.
Det här är mitt standard "hitte-på" för mössa som jag faktiskt passar i och tycker om.
Först gör jag en provlapp och räknar ut masktätheten sen mäter jag mitt huvud och lägger upp så många maskor så att mössan nästan borde gå runt huvudet, det brukar bli lagom för mig efter blockning. Sen börjar jag med en 2x2 resår och så lägger jag in några förkortade varv så att resåren blir längre framme i pannan än bak i nacken, det gör jag alltid för att få lite klädsamt häng på mössan istället för en toppluva. Sen ökar jag några maskor på första varvet efter resåren, inte så våldsamt mycket men ändå låt oss säga ca 15% av det totala maskantalet. Efter det stickar jag rakt på ett tag och provar många gånger och velar lite hur hög mössan behöver bli innan jag formar kullen. På den här mössan har jag minskat i tårtbitar men ändå ganska osynligt, jag var inte ute efter markerade åsar. Sen avslutar jag nästan alltid med en liten knopp i form av en i-cord som jag sist slår en knut på, jag tycker att det är fint.

För jag att jag ska gilla en mössa måste den ha lite stukad form på nåt vis och den fick jag till genom att proppa mössan full i knölade plastkassar när jag blockade den, ett mycket bra trix som jag lärt mig genom att lyssna på Nördic Knitting.

Garnet är ett av mina favoritgarn, Elsebeth Lavold Silky Wool, lite mindre än en härva gick åt och garnet var rester jag fått i present av Amanda.

Jag skulle vilja säga att jag stickade resåren med 2,5 mm stickor och själva mössan med 3:or men det var ett tag sen så jag kan ha glömt lite.

Resultatet blev i alla fall toppen, en tunnare, supermjuk mössa som sitter bra och som gör mig glad.




onsdag 12 oktober 2016

Oktoberskörd



Idag har jag skördat en hel del och tagit hand om det odlade. Det känns så härligt att fortfarande i oktober ha så mycket att plocka in. Vi köper fortfarande ingen potatis och nästan inga rotsaker.
Idag har jag skördat; potatis, rödbetor, gulbetor, palsternackor, den sista purjon, svartrot, chili, tomater och så plockade jag några jätteäpplen.

Det har varit ett fint odlingsår för mig i år. Dels har jag odlat mer än någonsin och på större yta än förr och dels har grödorna varit fler och skörden större.
Jag började tidigare än någonsin med kall vårsådd på frusen jord i slutet av februari och vi kunde på det sättet börja äta egenodlade grönsaker (spenat, sallat, rucola och de godaste rädisorna någonsin) redan i slutet av mars/början av april.
Från någonstans i mitten av maj och fortfarande nu i mitten av oktober har det egenodlade spelat stor roll i vår matlagning och från och med midsommar har vi nästan inte köpt några grönsaker alls.

Naturligtvis har inte allt gått som på räls och jag har lärt mig mycket, kanske mest om mig själv. Jag är dålig på att vattna, särskilt sent på säsongen och jag måste bli bättre på det särskilt såna här år när det regnat alldeles för lite.
Sommarsådder måste jag också bli bättre på, jag var inte alls beredd på att skydda sommarsådderna från alla horder av djur som ville äta upp dem.
Över lag har jag haft fler sniglar i år (fast det varit så torrt) men tack och lov inga mördarsniglar och kålmalen var ju inte klok och utan fiberduk skulle inte kålen klarats sig över huvud taget.

Eftersom jag haft större odlingsytor har jag inte heller kunnat skydda dem från rådjuren och på det sättet vet jag nu att de verkligen äter allt. Jag testade en liten provodling av allt som jag läst om på nätet som "rådjurssäkert" och ingenting klarade sig, jo förresten tagetes verkar de inte äta. Men de åt störbönor, solrosor, rosenskära, bondbönor och till och med potatisblast. Squash och pumpa är de ointresserade av däremot.
Nästa år blir det till att stängsla ännu mer det är det enda som hjälper.
Över lag har jag många planer och drömmar inför nästa år men de tänker jag skriva lite mer om någon annan dag.