lördag 20 december 2014

Så här syr jag i ett knappband

Här kommer fortsättningen på min lilla turtorial om hur jag gör när jag stickar runt och sen klipper upp. Nu visar jag hur jag gör när jag syr fast ett vävt band på insidan för att dölja den sicksackade kanten. 

 Välj ett band som täcker sicksack-kanten, försök att ta reda på om bandet är tvättäkta så att det inte kommer att blöda vid tvätt. Om du är osäker så tvätta en bit av bandet ihop med en bit vit lakansväv i det gradantal som du kommer att tvätta koftan i. Det här fina bandet har jag köpt från Magasin duett.
Först börjar jag med att mäta ut hur långt bandet ska vara. det är viktigt att koftan är blockad och klar så att den inte kommer att växa mer. Lägg alltid koftan på ett plant underlag när du mäter och nålar.
 Klipp ut båda banden på en gång det är viktigt att de är lika långa annars kan du få en sida av koftan som blir mycket längre än den andra eftersom det stickade tänjer sig och anpassar sig efter bandet.
 Nåla fast bandet kant i kant med första varvet på knäppkanten. Vik in ändarna så att de inte syns från rätsidan.
 Sy med små kaststygn runt kanten på bandet, välj en färg på tråden som smälter in så mycket som möjligt. Var noga med att inte få med för mycket av det skickade i stygnet så att det syns på framsidan.
 Så här ser det ut när det är klart! Snyggt och prydligt. (Koftan kommer ni få se mer av om några veckor.)
 Ett annat sätt att sy fast knappband är att sy fast bandet över hela den stickade knappslån och sen sy fast knapparna genom knappbandet. När jag syr fast ett band på det här viset stickar jag inga knapphål utan jag syr dem efteråt på maskin, det krävs lite träning men det blir absolut snyggast.
Ett tips är att sticka små bebiskoftor för att träna på olika nya tekniker, det här är en Speckle som jag stickade i våras för att dels träna på den här typen av knäppkanter men också för att träna på isydda ärmar.

fredag 19 december 2014

När det inte blir som man tänk sig

Ofta går det inte alls som jag tänkt mig, jag ser det som en del i processen, ju mer jag stickar ju mer repar jag upp och ju mer lär jag mig. Jag stickar väldigt ofta efter eget huvud, många gånger får jag frågan om jag inte kan göra ett mönster. Väldigt sällan blir det ett mönster. För att det ska bli det måste varje maska ha fått falla på rätt plats och det är en mycket omständig process. Jag skissar och stickar provlappar, jag lägger upp, repar upp, stickar lite till och börjar om från början. Är jag inte helt nöjd så repar jag hellre upp. Det är kanske därför lätt att få för sig att allt jag gör blir så himla bra. Det kunde inte vara längre från sanningen. Mycket jag gör blir ren skit faktiskt.  

 Ta den här barntröjan t.ex. i teorin en väldigt fin stickning, i praktiken drog resårstickningen i mönstret ihop sig för mycket jämförtvis med strukturmönstret och det blir för ojämnt när jag stickar med 2,75:or i sockgarn. Idén är jag fortfarande kär i och det kommer att bli en barntröja i någon variant av det här mönstret men i ett något tjockare garn och lite annorlunda maskfördelning. Den här tröjan är nu upprepad och garnet ska bli strumpor.
 Den här strumpan har legat i månader. Varför? Jag ångrar den grå hälen, färgen passar inte alls ihop med de mjuka lila tonerna i de andra garnerna.
 I ett huj är den nu upprepad och hälen ska stickas i det ljuslila garnet istället, har på känn att det här blir en bra Tour de Ski-stickning.
 Förra årets Tour de Ski-stickning har legat och skämts i en påse ungefär sen dess. Jag stickade kvickt två ärmar, började sen på kroppen, tänkte först sticka den nerifrån och upp, la upp alldeles för många maskor. Började om, la upp för få maskor, tänkte att jag kunde sticka den uppifrån och sammanfoga ärmarna med oket med maskstygn, gjorde det (ett sjukt jobb!) oket blev för kort. Knölade ihop allt i en påse. Plockade fram den idag och inser att ärmarna är för små också, tänkte repa upp alltihop men hejdade mig och inser att det blir en fin fin medium om jag stickar den nerifrån och upp och sammanfogar ärmarna med oket sen som jag tänk från början. Återstår att se vad jag ska göra med en tröja i storlek medium, blev plötsligt väldigt sugen på att sticka klart den.
Det sista som inte blev som jag tänkt mig är den här nyare stickningen, en tunika i dubbel SuperSoft. Jag har svängt ut kjolen för mycket så den ser inte klok ut när den är på. Men skam den som ger sig, jag gav mig på ärmarna istället och när de är klara ska jag repa upp ca 20 cm på kroppen och ge tunikan lite av en tulpanaktig kjoldel istället. Den här ska bara bli bra, kommer inte att ge mig innan dess.

onsdag 17 december 2014

Restgarnsbyte! (Och lite annat.)


Jag har anmält mig till Stickameras restgarnsbyte och det tycker jag att du också ska göra om du som jag gillar att sticka i restgarn men tröttnat på dina egna små skvättar. Det ska bli jätteroligt att skicka iväg lite av mina rester till någon annan som blir glad av dem och lika roligt ska det bli att få ett paket fullt med överraskningar och nya möjligheter.

Ni som följt mig genom åren vet att jag brinner för restgarner och att använda det jag har hemma och det är spännande och roligt att förhoppningsvis kunna sprida restgarnsstickningens evangelium till en större skara. Över huvud taget är jag väldigt glad över att jag fått möjlighet att dela med mig lite av mitt hörn av stickvärlden genom mitt jobb för och samarbete med Stickamera och Ostbiten.
Och även om  jag numera jobbar på deltid med stickningen så kommer tonen aldrig ändras här på bloggen, jag kommer att fortsätta att skriva om det jag tycker är roligt och bra och intressant, det som upprör mig och det jag tycker är vackert. Och jag lovar er, det roliga har bara börjat, 2015 kommer att bli ett grymt stickår!

tisdag 16 december 2014

Skyping beanie och en alpacka cowl

 Mönster; Mössan heter Skyping beanie och finns gratis på Ravelry, jag gjorde en del mindre ändringar, jag la upp 112 maskor med en tubular cast-on , jag la in 3 förkortade varv i resåren så att mössan blir lite kortare i nacken och får ett snyggare häng och jag stickade den lite längre eftersom min man gärna vill ha lite häng på mössor. Det här var ett riktigt enkelt och bra mönster som jag verkligen rekommenderar, resultatet blev precis så bra som jag hade tänk mig.

Halstuben, kragen , cowlen har jag stickat i patentstickning med tre räta kantmaskor på var sida sen har jag sytt ihop den nästan osynligt (hurra det känns som att jag börjar bemästra att sy i stickat!). Den är tillräckligt lång för att vikas i en dubbel ögla och sen träs på runt halsen. Det här är bland de tråkigare stickningarna men resultatet blir så jäkla bra att det är bara att bita ihop och sticka nästan två meter patentstickning.

Garn; Mössan är stickad i Madelinetosh tosh sport, i färgen Mare och det gick åt lite mer än hälften av en 100 grams härva. jag kan inte nog betona hur mycket jag älskade att sticka med det här garnet, årets stickupplevelse, lätt! Jag vet att många hyllar Madelinetosh och jag måste ställa mig i samma lovsångskör för det här garnet är ljuvligt. färgningen, twisten, bouncen, det har allt som jag gillar hos ett garn. och just den här färgen är magisk, svart, blå, röd, brun på något vis.

Halstuben är stickad i ett annat favoritgarn, Sandnes alpakka, 100 g av varje färg, en mörkgrå och en vinröd. Varmt, mjukt och glansigt, perfekt för ett sånt här projekt.

Stickor; Till mössan använde jag 3 mm till resåren och 3,25 mm till resten.
Till halstuben använde jag 3,25 mm tror jag, det låter tunt men jag vill minnas att det var så. 




lördag 13 december 2014

Så här gör jag när jag "steekar",


Den här lilla dockkoftan är stickad nerifrån och upp med ett runt ok. Jag har lagt till 8 extra maskor mitt fram det är mina "steek-maskor", det är där jag ska klippa upp sen.
Det är viktigt att fästa alla trådar innan man syr annars blir det ett väldigt tråkigt skatbo inne i symaskinen.

 Markera ut dina mittmaskor genom att sy stora stygn med restgarn och en trubbig stoppnål på var sida om de 8 mittmaskorna.
 Sicksacka en söm i den andra maskan räknat från markeringen och in mot mitten, var noga i början och slutet så att maskinen verkligen syr så att även de första varven blir fästa med sicksack-sömmen. Sy en likadan söm på den andra sidan som bilden visar. Sy sen en gång till över de gamla sömmarna för att vara extra säker.  
 Så här ser det ut när du sytt båda sömmarna klart.
 Klipp nu upp i mitten av din steek, det kommer att gå jättebra!
 Vi ner kanten där du markerat med din tråd och plocka upp knäppkanten från rätsidan. Snyggast blir det om du plockar upp i tråden som går mellan maskorna (du ser dem om du särar lite försiktigt på raderna av maskor på var sida om markeringen), plocka upp 3, hoppa över en, plocka upp 3 osv.
 Om du stickar 2x2 resår tänk på att maskantalet ska vara delbart med 4 + 2, du vill börja med två räta och sluta med två räta nämligen.
 Så här stökig ser insidan ut och så här prydlig ser rätsidan ut. Därför kan det vara en bra idé att sy fast ett vävt band på insidan av koftan för att dölja den sicksackade kanten, detta gör även sömmen ännu säkrare.
Sticka den andra knäppkanten, det är lättare att placera ut knapphålen om du stickat den undre knäppkanten först och markerar ut på den var du vill ha dina knapphål ( det är de lila trådarna som skymtar fram i bilden). Nu är det dags för koftan att få bada och sen blockas. Efter blockningen ska jag visa hur jag syr fast ett kantband på insidan av koftan.

söndag 7 december 2014

Dödergöks julvantar



Förra året vid ungefär den här tiden gjorde jag ett enkelt och snabbstickat vantmönster i "Lovikka"-modell fast med kiltumme och i något tunnare garn. Jag kallade det för "Dödergöks julvantar" och la ut det gratis på instagram. Lagom till jul i år har jag modifierat mönstret en smula,det har fått både en dam och en herrstorlek och jag har gjort om det till en nedladdningsbar pdf. Mönstret hittar du gratis på Ravelry.  
Tagga gärna med #dödergöksjulvantar om du lägger ut bilder på instagram för det är så himla roligt att se vad ni stickar och hur ni tolkar mina mönster.



Jag har stickat mina vantar i Viking ecoull men mönstret går också bra att sticka i tex M&K Ekoull eller Cascades Eco+ som har ungefär samma tjocklek,

lördag 6 december 2014

Dödergöks tvåändsstickade vante

Hela hösten har jag jobbat med ett grundmönster för tvåändsstickade vantar, det har varit väldigt många timmars jobb och hemlig stickning men nu kan jag äntligen dela med mig av mitt lilla skötebarn.
Mönstret innehåller tre olika varianter, en randig vante med utställd krage, en halvvante med flerfärgsmönster och en vante med krusmönster på kragen, men eftersom det är ett grundmönster går det att variera i det oändliga.

Vanten stickas i 2-trådigt ullgarn med en sträckning av ca 300m/100g.
Jag har stickat i Ateljé Norrgårdens fantastiska egna 2-trådiga Mohair och 2-trådiga Gotlandsull, det är en alldeles speciell känsla att sticka i lokalproducerat garn från djur som garanterat har det bra och mohairen ger vantarna en lyxig fluffig gloria samtidigt som den också bidrar med glans.

Vantarna gör sig också väldigt bra i ett enfärgat garn och ett garn med långa färgrapporter, tex Visjögarn karamell.

Vantarna stickas på stickor 3 mm och är med andra ord ett ganska snabbstickat tvåändsstickningsprojekt.

Det här mönstret ingår i mina tvåändsstickningskurser som jag har haft och kommer att ha i vinter och ni som gick kursen i november kommer att få ett mejl med den slutgiltiga pdf:en under helgen. 

Mönstret finns att köpa på Ravelry i min lilla butik där. Hoppas att ni kommer att tycka om det!

Jag vill också passa på att tacka mina fina vänner Johanna och Lisa, Johanna har hjälpt mig att teststicka mönstret och Lisa har hjälpt mig med layouten. Tack så mycket finingar!